Something new

Jag hade sett fram emot den här filmen jättelänge och jag blev både positivt och negativ överraskad. Positivt för att den var så väldigt rörande och vacker, negativt för att den såklart inte var så bra som jag hade hoppats. Men så är det ju när man ser en film baserad på en bok man redan läst; detaljer, sidohistorier och anekdoter måste tas bort för att det över huvud taget ska gå att filma. Ja, så är det ju. Boken var verkligen speciell, lite Amélie från Montmartre-känsla, mycket tankar, känslor, bilder. Det uttrycktes verkligen på ett fantastiskt sätt i boken men tappades bort i filmen. Inte helt och hållet, men ändå. Precis tvärtemot Försoning vars bokförlaga är väldigt bra men historien kommer verkligen till liv i filmen, där den får en skjuts framåt tack vare samspelet mellan musik och foto.

Storyn i Extremely Loud är kortfattat såhär; Oskar Schells pappa dör i 9/11, ett år senare hittar Oskar en nyckel som tillhört hans pappa och han ger sig ut på jakt över hela New York för att finna låset nyckeln går till. Filmen bygger på tillbakablickar från tiden då Oskars pappa levde, från 11e september och tiden som följde, blandat med nutid. I recensioner jag läst om filmen har det bl.a. kommit upp att Thomas Schell, pappan, framställs som för fantastisk. För bra för att vara sann, att ingen är som han i verkligheten. Det känns på nåt sätt som att personen i fråga totalt missat poängen med filmen (och dessutom är för cynisk för sitt eget bästa). Så som Oskar upplever sin pappa i tillbakablickarna är så ett barn upplever sina idoler, i det här fallet sina föräldrar. De är fantastiska. Det är precis samma förutsättning i skildringen av New York; det är stort, bullrigt, högljudd, skrämmande. För man får se det utifrån vad Oskar ser, känner och upplever.

Filmen lever på att den är vacker, rörande och välgjord och med bra skådespelare, men förlorar lite på att det är för mycket som ska klämmas in i en enda liten film, så mycket tankar, bilder och händelser. Det blir för mycket och tappas bort. Men det är bra ändå, minsann.

7/10, jag gillar! 

Heavy Boots är ett så himla fint uttryck också. "His boots were probably even heavier than mine", "Han var nog deppigare än jag".